torsdag 8 januari 2009

Vaknade ledsen och arg..

Har vaknat massor med ggr denna morgon men har dragit mig för att gå upp. Lyckades tillslut :). Mina drömmar har bara handlat om en enda stor kamp och jag vaknade rätt frustrerad.

Imorgon ska jag hem till Gbg igen och stressen och ångesten börjar krypa fram. Tankarna växlar mellan sorgen i mitt hjärta och ilskan i min själ. Hur kan man säga att man älskar när man skadar den personen om och om igen? Hur kan man säga att man finns för någon när man bara springer sin väg?

En väninna sa till mig idag -kommer du ihåg när han sa att han fått alla rätt på ett test han gjorde på internet och han erkännde att han va alkoholist? Och nu säger han att han inte har några problem alls.

Jo, det e sant. Han behöver vakna från sin förnekelse på de faktiska problemen. Jag har nog blundat inför allt, för mycket och för länge. Inser att jag inte kan hjälpa honom för han vill inte bli hjälpt. Och allt detta har kostat mig att jag nu sitter och mår som jag gör, inte orkar dom viktiga sakerna längre, inte orkar mig själv. Så ska det inte vara! Jag vill vara tillsammans med någon som sätter värde på mig och allt det jag gör. Någon som vill att jag också ska må bra och vara lycklig! Jag kan inte längre hålla uppe allt själv för jag faller bara djupare och djupare ner i hålet och det blir svårare och svårare för mig att ta mig upp.

Just nu är jag bara glad att jag ser att jag har ett par sanna vänner som finns för mig och försöker hjälpa mig på fötter igen! Jag är har min familj som finns, älskar mig och vill mitt bästa! Detta försöker jag ta vara på nu, och jag vill inget hellre än att få le och känna mig hel igen!

Tack vänner och familj för att ni stöttar mig!!!

Trött men kan inte sova..

Så då har jag faktiskt börjat med något som jag funderat länge på. Att göra en egen blogg. Tänk att det ska ta sådan tid att få tummen ur.. Förmodligen för att jag vet att denna blogg kommer att tömma mig, blotta mig och få mig att vakna och inse mer. För jag har inte tänkt att skriva om guld och gröna skogar utan om dagens verklighet som den faktiskt ser ut. Jag har gått i så många år och försökt att se ut som Hakuna Matata-Inga bekymmer, men sanningen är annorlunda.

Jag är en person som funderar allt för mycket och jag tror att de som känner mig väl håller med mig till 100%. Att älta saker som jag inte riktigt förstår är liksom min grej. Jag måste förstå allt hela tiden! Men samtidigt vet jag att det finns saker som man bara måste släppa. Vissa saker har inga svar, eller så finns det ett svar men inte av den sorten som man blir klokare av. Frågan är då, vill jag stå kvar och stampa utan att komma någonstans med resultatet att jag bara kommer att må sämre? Eller vill jag gå vidare mot mitt mål och kanske finna svaren på vägen? Vågar jag?

Jag har bestämt mig för att börja vandra och ge mig själv chansen att finna Mina svar. Och jag börjar faktiskt bli nyfiken på vad som finns för mig där borta efter skogen, bortom berget och efter nästa krön! Det kommer säkert inte bli en dans på rosor men jag har inget att förlora på att våga försöka hitta de bitar som saknas i mitt pussel för att bli hel..

2009 ska jag försöka skapa till mitt år.. Ge utan att få måste få ett slut och mina prioriteringar måste styras om!

Nu ska jag försöka sova, ska ladda inför allt som ska ske och förändras.. :)

God natt /S