Ett evigt pusslande.. När ska vi få tid för varandra?Jag har en kort period då jag ska hinna att ta tag i allt bestyr som vi har omkring oss innan jag ska bege mig in i nytt arbete. Det ska ordnas en massa praktiskt nu när min dotter ska flytta hem, vi har en massa saker att rensa i förådet (förråden), vi letar ny bostad osv osv osv.
Vi försöker fortfarande komma på hur vi ska få tiden att räcka till? Och framför allt hur vi ska få till våran egen tid, vår vuxen tid tillsammans utan att vara så trötta så att vi stupar i säng? Jag tror inte riktigt att vår omgivning förstår hur vår vardag ser ut. Man tycker att den där extra svängen som man ber om inte är så mycket men för oss är det ibland avgörande för att få ett sammanbrott. Men vi har svårt för att inte hjälpa till om det behövs. Så man kan tycka att vi får skylla oss själva kanske? Men det är ju också lätt att säga som åskådare.
Vi klagar sällan, vi tycker endå att vi är lyckligt lottade. Bara det att den senaste tiden har påfrestningarna varit väldigt stora och dem har orsakat onödiga dispyter och tårar. Det känns mindre roligt! Hur gör man då för att få harmoni i en allt för stressad miljö?
I stora drag så ser vårt liv ut så här idag:Vecka "1":Fredag - hämta barnen efter att ha kört 6-9 timmar bil beroende på om vi tar en sväng förbi Åmål och säger hej till min dotter eller hämtar med henne hem.
Lördag - Hockey med stora grabben, (är det polspel så går hela dagen till detta), den dagen packas förra veckans resväska upp och tvätten sorteras, det ska vecko handlas så att allt finns hemma under kommande vecka, lördags mys med barnen efter att vi inte sett dem på en vecka så kvalitativ tid behövs.
Söndag - "sköna söndag", dags att planera kommande vecka, tvätten ska tvättas för det hinns inte med under veckan då tvätt tiderna i tvättstugan som oftast inte passar oss då, även hockey idag 17.00 så denna dagen hinner man inte med så mycket mer en det som redan står på listan, kvällsmys innan barnen lägger sig. Minstingen lägger sig 19.30 och stora grabben 20.00 när det är skoldag.
Måndag till torsdag - dagen har startat 04.30, jag pendlar till Sthlm och tar tåget dit 05.59. Tim kör mig till tåget för att jag ska slippa gå, väldigt gulligt av min älskling =)! Sedan är det hem igen för honom för att göra sig själv och barnen i ordning. Barnen körs till skolan strax innan 08.00 och sedan åker Tim till jobbet för att jobba till 16 eller 17.00 och efter det åker han och hämtar barnen. Åker sedan hem och lagar mat till två hungriga barn. Runt 18 tiden så åker han sedan och hämtar mig på stationen. Jag kommer hem och äter. Sedan ska läxor göras om barnen har några. Då har klockan oftast hunnit bli 19 och det är 30 minuter kvar tills minstingen ska i säng och 1 timma kvar tills den stora grabben ska i säng. Själva är vi så trötta efter att ha varit vakna sedan 04.30 vilket vid tidpunkten då stora grabben lägger sig är nästan 16 timmar. Ni kan ju gissa om vi känner oss pigga, allerta och heta för kvalitativ vuxen tid då..???
Torsdag kväll - Barnen ska till sin mor på fredagen så det måste även packas så att barnen har med sig sina saker till skolan på fredagen. Hockeytrunk och dyligt måste med. Möjligen måste vi få tvättat en maskin tvätt så att vi har rena kläder inför nästkommande vecka.
Vecka "2":Fredag - Morgonen startar som vanligt. Skillnaden denna dagen är att barnen inte ska hämtas på skolan. Tim hämtar mig som vanligt på stationen när jag kommer hem från jobbet. Vi brukar vara hemma runt 18 tiden även denna dagen. Även om det nu är så att vi inte ska hämta barnen så är vi helt slut. Har ju varit uppe sedan 04.30 och vi båda har stort ansvar som chefer. Vilket innebär att vi inte glider genom våra arbetsdagar utan jobbar i en stressig miljö med tusen måsten och deadlines att hålla. Fredag kväll och man skulle kunna hitta på något nu när man är själva, men INTE, för vi orkar inte! Men om vi måste för att vi inte hunnit klart med tvätten dagen innan, så kan det hända att vi får tvätta en maskin. (Tvätt tideran slutar 20.00 på kvällarna).
Lördag - Vi får sova lite längre, brukar bli till 09.00 ungefär. Beroende på hur vi planerat med min dotter så är lördagen efter att vi lämnat barnen antingen tvätt (i vår familj så har vi minst 5-6 maskiner i veckan) och pack dag inför nästa vecka. Eller så är det dagen då vi åker till Åmål för att umgås med Angelina. Kör då nästan 30 mil och övernattar sedan i Åmål tills på söndagen. Mys med A på kvällen och pratar om skola och planer.
Söndag - Nu beror det ju på hur planen var med min dotter. Om vi inte åkt på lördagen så åker vi ändå tidigt så att vi kan åka förbi Åmål och i alla fall ses och umgås lite med min dotter.
3 timmar i bilen till Åmål, säga hej och se hur allt är, ge och få en kram vilket är behövligt när man varit från varandra =). Åker vidare runt 16 eller 17.00. Och då bär det av till Oslo eller Köpenhamn och det är ett antal timmar till i bilen.
Måndag till fredag - Tim etablerar kontor i Oslo och Köpenhamn nu och har en massa att göra. Och då är det inte bara mycket att göra på plats i de olika städerna, det är en massa förberedelser som måste göras de veckor som han jobbar hemma på kontoret i Västerås. Möten ska bokas och veckorna ska fyllas med kvalité. Nu är det så att jag har möjlighet att kunna följa med. Inte varje gång men ofta.
Det är inte alls glamoröst som många verkar tro. Men det är ett sett för oss att försöka få någon form av egen tid. Då Tim´s arbetsdag är slut så får vi a alla fall en stund till att kunna äta middag tillsammans , prata lite om saker som vi inte får tid till då det är barn omkring oss där hemma osv. Det är så som vi försöker att hitta vår tid. Men som sagt, det är inte glamoröst.
Jag känner mig ofta ensam när jag sitter där på hotellt och väntar. Det sägs en tid men när i affärsvärlden är en tidpunkt att lita på. Jag får ofta vänta för att något dykt upp eller så. I början kan man tycka att det är trevligt att kunna åka iväg och bo på hotell och "slappa". Men verkligheten är annorlunda. Man tröttnar snabbt på de fyra väggarna, man saknar sina saker och hotell frukosten blir trist och att äta ute är inte det man längtar efter. Vi längtar alltid hem till vårat, våran säng och till att få laga hemmalagad egen mat =)!
Fredag - Dags att packa ihop och åka hem. Vi brukar åka runt lunch tid. Tar svängen förbi Kungälv om vi varit i Danmark och inte va där på vägen ner. Min pappa bor där och jag saknar honom mycket så en kram och ett hej brukar jag vilja hinna med. Sedan åker vi vidare till Åmål för att antingen ta med min dotter hem eller åtminnstone säga hej. 3 timmar kvar tills vi är hemma igen och barnen hämtas också va det dags för samma rullians igen..
(Vi kör i månaden minst 400 mil).
Med detta kommer sedan biten med att ha blivit "plastmamma" till två livliga söner också. Det är inte enkelt och jag kan känna att jag inte längre har någon egen tid, det är aldrig tyst här hemma, det är konstant något att anpassa sig till. Det är givetvis nytt för Tim också att ha en tonåring hemma. Men hon kräver inte riktigt samma uppsyn, man behöver inte tillrättavisa henne på samma sätt och hon klarar sig utan att vi måste göra allt åt henne hela tiden. Men detta är en annan historia.
Jag längtar tills Tim´s resande i jobbet minskar och vi kan få en chans att fokusera mer på Oss!!!
Man måste ge för att kunna få! Vi beslutade att jag skulle flyttade hit för att vi överhuvudtaget ska kunna ha förutsättning att kunna vara tillsammans. Nu söker jag jobb i Västerås istället som också gör så att vi får mer tid och ork.
Jag hoppas innerligt att vi snart kan få fokusera på hemmaplan och slipper ha ett liv varannan vecka i en resväska. Och även om jag kanske inte reser med varje gång, hur kul är det att den man är tillsammans med är borta varannan vecka och när vi är hemma tillsammans så har vi ändå ingen tid eller ork till varandra för att vi har barnen som måste sättas i fokus och tar all tid den veckan?
Jag kanske låter bittert men detta är vår vardag och vi har svårt att se varandra bakom alla måsten och plikter! Vi vill inte byta ut vårt liv men vi måste verkligen hitta tiden och platsen där vi får vara två vuxna individer, kära, galna och ibland själviska för att vi ska orka hela vägen fram till våra mål! Jag vill att Vi ska få tiden och orken tillbaka till att vårda vår kärlek till varandra! Vi ger all vår tid, ork och kärlek till våra barn och det kommer vi aldrig att sluta med. Men jag vill inte vakna upp en dag och inse att vi lät vår kärlek dö ut på grund av att vi glömde se varandra!
Glöm inte din partner på vägen till det "perfekta" livet som ni vill leva tillsammans!!! ; )