Förra sommaren opererade jag mina trötta bröst. Hade funderat på det i närmare 14 år eftersom jag fött barn, resultatet av mitt ammande var inte direkt mina drömmars bröst. Jag lärde mig leva med "dem där trötta sakerna", och jag kunde skoja om mina bröst efter ett antal år utan att bli lip färdig.Hur som helst så kom möjligheten att "fixa till" tuttarna förra sommaren och jag kände mig mogen för det. Så många gånger som jag funderat på det innan men varken haft råd eller vågat.
Hmmm, ja så va det då hur dem skulle se ut.. Har en väninna (på bilden med mig) som opererat sig för ca 3 år sedan, och som jag hade som förebild för hur mina nya bobies skulle se ut. Säger bara 450 g, det var det som gällde =)!
Träffade min kirurg och talade om hur jag ville ha det och fick svaret att han inte rekomenderar 450 g för att det kommer bli för stort och inte passa min "lilla nätta" kropp. Men jag ville ju ha det så jag tjata, vilket är rätt typiskt för att vara jag =). Kirurgen förklarade för- och nackdelar och tillslut började jag förstå hur allt fungerar osv. Vi möttes vid 380 g.
Jag svävade på moln och kunde knappt vänta på min operation. Dagen kom och jag åkte dit. Mina inlägg hade inte kommit... neeeeeeeeeeeej... Men räddad, dem hade ett par andra inlägg där men dem va 5 g mindre. 5 g, ok det är ju inte så mycket. Tuta och kör för jag ska ha nya tuttar idag ; )!Vaknade upp och va groggig som bara den =). Lyfte på täcket, tittade och sa -"dem e ju smååååååå!". Jag måttade mellan fingrarna hur små jag tyckte att dem va, typ 1 cm!!! Jag var uppenbarligen inte vid mina sinnens fulla bruk för dem var allt annat än små. Dessutom hade jag fått High Profile inlägg så dem stod rätt ut.
Kom hem samma dag och allt kändes toppen. Började prova kläder och var helt eld och lågor. Fatta vad allt satt snyggt helt plötsligt. Super snygga bröst alltså. Visserligen så var mina nya bröst rätt svullna efter operationen så jag bedrog mig lite. Svullnaden gick ner efter några veckor men dem var fortfarande stora och super snygga. Det gick ett par månader och nu tyckte jag att dem va snygga. Ytterligare några månader senare så var mina bröst som alltid annars typ.
"Det tog alltså bara ca 5 månader för mig att tycka att mina 375 grams, high profile bröst för 45.000 kronor var som innan, små, vanliga och trista..."
FÖRE.
EFTER.
Så nu undarar jag, när är vi nöjda egentligen? Något som jag väntat på i över 14 år är nu något som jag vill göra om. Visst är det underligt!? Nu kan jag förstå dem tjejerna som opererar om sig om vart annat. Inte så att jag tycker att det är sunt. Snarare tycker jag att det är tragiskt. Men nu står jag alltså där själv. Jag vill operera om mina bröst. Vill ju ha 450 g som jag sa från början. Då kommer jag att tycka att dem är perfekta..
... Eller?
Kommer jag att sluta som en över opererad donna med allt för mycket plutläppar, gigantiska bröst och botox överallt? Kommer jag bli en av dem som folk tycker ser plastig ut, en "overdone" tant?
Jag borde kanske jobba på min självkänsla ist...? *skrattar*
