Vaknade ledsen och arg..

Har vaknat massor med ggr denna morgon men har dragit mig för att gå upp. Lyckades tillslut :). Mina drömmar har bara handlat om en enda stor kamp och jag vaknade rätt frustrerad.

Imorgon ska jag hem till Gbg igen och stressen och ångesten börjar krypa fram. Tankarna växlar mellan sorgen i mitt hjärta och ilskan i min själ. Hur kan man säga att man älskar när man skadar den personen om och om igen? Hur kan man säga att man finns för någon när man bara springer sin väg?

En väninna sa till mig idag -kommer du ihåg när han sa att han fått alla rätt på ett test han gjorde på internet och han erkännde att han va alkoholist? Och nu säger han att han inte har några problem alls.

Jo, det e sant. Han behöver vakna från sin förnekelse på de faktiska problemen. Jag har nog blundat inför allt, för mycket och för länge. Inser att jag inte kan hjälpa honom för han vill inte bli hjälpt. Och allt detta har kostat mig att jag nu sitter och mår som jag gör, inte orkar dom viktiga sakerna längre, inte orkar mig själv. Så ska det inte vara! Jag vill vara tillsammans med någon som sätter värde på mig och allt det jag gör. Någon som vill att jag också ska må bra och vara lycklig! Jag kan inte längre hålla uppe allt själv för jag faller bara djupare och djupare ner i hålet och det blir svårare och svårare för mig att ta mig upp.

Just nu är jag bara glad att jag ser att jag har ett par sanna vänner som finns för mig och försöker hjälpa mig på fötter igen! Jag är har min familj som finns, älskar mig och vill mitt bästa! Detta försöker jag ta vara på nu, och jag vill inget hellre än att få le och känna mig hel igen!

Tack vänner och familj för att ni stöttar mig!!!