måndag 17 maj 2010

-INGEN INSPIRATION-

Det känns som att det bara är motgångar just nu. Har varit en ganska så svart period. Alldeles för mycket tårar, stress, värk och ensamhet. Ensamheten är jobbig och det är svårt att hitta ut när ingen ser eller hör en. Det är skillnad på att säga att man bryr sig och att verkligen visa att man gör det. För att kunna hjälpa en person som inte mår så bra så måste man vara lyhörd för vad dennes behov är. Om man inte är det och bara går på vad man själv tycker och tror så kan det bli jätte fel. För det är ju trotts allt så att det man tror själv kanske inte alls är det som hjälper en annan.

Man kan inte hjälpa en person genom att stänga ögon och öron, det är stört omöjligt. Man måste kanske backa lite och inse att den andra personen är en annan person och inte alls som du. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att förstå? Hur kan man säga att man finns när man bara gör det till den graden som man själv är? Är inte att finnas för någon att ibland gå över berg och djupa dalar genom regn och rusk, att se den andras behov och visa att man lyssnat? Man behöver inte förstå allt. Det är inte det som är grejen. Det som är grejen är att den personen som så desperat behöver dig ska få förstå att du finns där och inte släpper taget försen hon/han står själv utan att du håller i.. Detta kanske inte ligger i allas förmåga men ska man inte kunna få detta från de som lever nära dig, din partner, din familj och dina allra allra närmaste vänner, dem som så fint säger att dem älskar dig?

Jag är inte längre så glad. Jag skrattar inte åt all skämt längre. Jag gråter mig ofta till sömns, jag är inte längre så säker på att det jag gör är rätt, jag är inte så säker på det jag visste innan, det är så mycket som jag inte är men framför allt så känner jag mig så himla sorgsen och ensam.. Sorgen och ensamheten äter upp mig inifrån och jag känner mig så trasig..

Jag vill inte känna så här längre och jag vill somna i en trygg famn om kvällarna och inte till mina tårar, jag vill vakna upp till en ny dag med lust och glädje och inte till en ny dag med tårar.. Jag vill inte känna mig ensam längre!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar