Så nu har jag suttit en stund och gråtit för mig själv. Bitarna börjar falla på plats över problem som jag har haft i många många år. I torsdags kväll blev jag tvungen att åka in till akuten och jag kom hem i går eftermiddag efter provtagningar och undersökningar. Om ca 1 månad så ska jag in på in titthålsoperation. Läkaren utgår från alla symptom som jag har att det beror på endometrios.
Jag känner mig helt matt och jag är så ledsen. Alla dessa år som jag sagt att jag tror att det är något fel på mig och först nu bara för att jag knappt kunnat röra mig av smärtan så åker jag in till akuten. Jag som haft problemen i 15 år. Och dem senaste 5-8 åren med riktigt riktigt jobbiga besvär.
Två händelser som får mig att fundera på om läkarna gjort rätt med mig tidigare:
1: År 1994 fick jag ett missfall. Vid två tillfällen innan jag fick missfallet så hade jag varit inne för blödningar men dem konstaterade hjärtljud genom ultraljud och jag skickades hem båda gångerna. Tredje gången jag åkte in med blödning konstaterade dem att det inte fanns något hjärtljud, barnet var dött. Skrapning gjordes och jag åkte hem.
Då dem inte lyckats med skrapningen (hade bara fått ut en fot) så födde jag istället mitt barn i toaletten senare på kvällen samma dag som jag kommit hem. Jag fick åka in för en ny skrapning.
Anledningen till missfallet enligt läkaren var att någonting "låg" ivägen så att fostret inte kunde utvecklas. Jag har en idag ingen aning om vad detta innebar.
2: År 2004 genomgick jag ett fertilitettest för att jag och min dåvarande man ville ha barn och jag inte hade blivit gravid trotts att vi hade försökt i över ett år. Förklarade även att jag aldrig ätit p-piller (sedan min dotter föddes och mitt missfall) och inte heller blivit gravid under alla åren innan. Men enligt alla prover och undersökningar så fanns det inga fel så prognosen blev "ofrivillig barnlöshet". Provrörsbefruktning blev då alternativet som läkaren gav oss.
Jag funderar väldigt mycket på varför inte läkarna uppmärksammat mig bättre då? Varför man inte varit mer grundlig vid dessa tillfällen? Varför dem tagit så lätt på min situation? Snurrar många tankar i huvudet just nu. Denna gången tänker jag gå till botten med allt och se till att få ALLA svaren som jag behöver för att få ro. Och jag tänker inte ge upp på att få mer barn efter allt detta är över!
Till er kvinnor som går omkring med problem som läkarna inte har svar på, stå på er!!! Jag har gått runt och trott att jag är laktosintolerant-prover visar nej, att jag har vestibulit-undersökning visar att det inte bör vara problem, att jag har magkatarr-svar nej, att jag har magsår-svar nej och en del andra saker. Nu får jag veta att typiska symptom för endometrios är alla dem saker som jag har haft problem med genom alla dessa år och gått och undersökts för men alla läkare har sagt samma sak, att jag är kärnfrisk. Kärnfrisk, skämtar dem med mig? Något fel är det väl när man varje månad måste äta en massa värktabletter och man måste vara hemma från jobbet för att man inte kan ta sig ur sängen? Jag har alltid fått höra samma sak, att jag ska stressa mindre.
Jag ska i alla fall gå till botten med allt och alla som inte lyssnat på mig innan utan bara tittat på mig och sagt att det inte är något fel på mig och fått mig att känna mig som att jag är en inbillningssjuk hypokondriker.. Jag såg frisk ut till det yttre och då man inte hittade något fel på provsvaren så ignorerade man mig hela tiden och skyllde på stress. Jävla idioter!!! Hur ska man kunna ha tillit och förtroende för sjukvården när man konstant blir nonchalerad?
Ni kan läsa mer om endometrios på länken nedan:
http://www.morticia.se/endosymp.shtml
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar