Önskar att vi kunde mötas som två vuxna för att göra tillvaron och livet så mycket bättre för oss alla...

God morgon, ja jag har varit riktigt deppig ett tag nu. Suttit och kikat lite på mina inlägg och det är väl dags att inte låta allt det jobbiga ta övertaget. Man mår ju inget vidare när man är ensam och mår piss men det ska jag förändra. Från och med nu så är det mina regler som gäller och dem det inte passar säger jag helt enkelt adjö till och önskar dem lycka till.

Jag har bestämt mig för att bli särbo och få andas lite. Lever som i ett vakum och känner mig inte levande längre. Jag signade aldrig på ett kontrakt där jag var tvungen att sälja min själ för att kunna få det att fungera. Det har bara blivit för mycket och jag klara inte längre att man tar mig för givet. För i det stora hela så är det även en jäkla omställning för mig att gå in i en relation med 2 småbarn. Och kan jag inte få hjälp att växa in i den rollen så ska man inte begära att jag ska göra det själv. Resultatet blir inget bra om man själv ska få det att fungera. För mig har det inneburit att det vuxit upp en bitterhet över att jag sitter i en stad som jag inte ens vill bo i, med små barn som inte är mina, med en man som valt att prioritera allt annat än oss. Nej, det där gör mig inget vidare lycklig och harmonisk. Då är det bättre att skaffa mig mitt eget också får saker växa fram igen om det går. Det kommer att bli svårt för jag har stängt av mig. Men detta är sista chansen min man får att visa vad han vill och vart han står.

Händer inget så måste det bli ett farväl!