Grymt besviken.. det heter ju att -låt inte solen gå ner över din vrede.. Och hur rätt är inte det? Att gå och lägga sig med ilska och vrede i kroppen ger ingen god sömn!

I natt somnade jag vid 03.30 och jag vaknade runt 07.00. 3 1/2 timmars sömn är lite väl lite för att jag ska vara en trevlig människa idag. Dessutom så somnade jag utan att ha löst dispyten mellan mig och min kille. Han har sällan några problem med att somna när vi inte är sams och har grälat. Utan det är jag som ligger och vänder och vrider på mig tills jag har lust att krypa ur mitt eget skinn (jag har väldigt svårt för att slappna av när jag är frustrerad. löser man inte problemet så växer det obehagligt fort och jag ältar det om och om igen). Man ligger där bredvid och lyssnar på snarkningarna och känner sig så jäkla ledsen, ensam, missförstådd och ingen har man att rensa luften eller lösa problemet med. Tillslut lyckas man somna men man sover som på nålar och vaknar av minsta lilla. Ingen djup sömn där inte! Och när man vaknar på morgonen så fortsätter tankarna och de där jobbiga känslorna att rulla runt i huvudet. Givetvis sover fortfarande min kille. Han tycker nog bara att det är skönt att sova och slippa höra mitt tjat om varför, varför, varför. Gråta får jag göra för mig själv, det är inget som han direkt fäster så stor vikt vid (inte vad han visar). Jag tror inte att han förstår vilken skada det gör när man gång på gång får somna ledsen och arg, när man får gråta och vara förtvivlad för mig själv? Man vill ju inte vara osams med den man älskar!