Vakna med the voice = perfekt för att vakna och komma igång på morgonen!

Vakna med the voice sänds i direktsändning varje vardags morgon på kanal 5 och jag älskar det =)! Grymt underhållande och man hinner få sig ett par skratt innan man ska rusa iväg.

Eller ja det där med att rusa iväg är väl inte direkt för mig just nu. Jag är ju arbetslös för tillfället. Tack och lov att jag ska på intervju på måndag 10.30. Håll tummarna då!!! Hemmafru livet is not for me!!! Att bara ha som uppgift att ha hemmet iordning, tvätten tvättad, disken diskad osv är inget som vidareutvecklar mig, min kreativa eller sociala sida direkt. NO NO NO!

Jag är fascinerad över de kvinnor som tycker att det är "good enough" att bara sköta hemmet, shoppa och sköta sitt yttre. Det är skönt att ha möjligheten att få vara lite egoistisk ibland, men att inte ha något som man kan säga att -Det här är mitt, bara mitt och detta gör jag för att jag kan det och jag är bra på det, det skulle kännas tomt och otillfredsställande I slutändan så vill man ju ha levt livet fullt ut och ha utvecklats och byggt upp något, åtminstone ha varit en bidragande del i framgången. Eller?

Nu stämplar jag inte alla hemmafruar som inte jobbar för det är ett enormt jobb att sköta hemmet, barnen och allt annat som tillhör markjobbet. I know för jag har själv barn, en man som reser 50% av tiden osv osv. Att få ihop allt till en helhet som håller är svårt! Så samtidigt som jag beundrar kvinnor som klarar av livet som hemmafruar så är jag fascinerad över hur det verkar som att dem är nöjda med att bara "passa upp andra"..

En tid i mitt liv så levde jag med en man som hade det väldigt gott ställt. Han var jätte snäll, han förbryllade mig många gånger och vårt mål var att vi skulle köpa hus i Sverige och bilda familj. Jag släppte all min trygghet för att följa med honom på hans resor. I början var det som ett stort äventyr men efter ett litet tag kom ensamheten. Aldrig tidigare hade jag känt sådan tomhet trotts att jag hade Allt.

Han betalade alla våra resor, alla middagar, allt till hemmet, vi gick till och med igenom hur mycket jag behövde för att kunna röra mig i månaden också fick jag en summa som skulle gå till dem där extra sakerna som tidningar, fika osv, resten betalade han ju redan. Vi la upp en plan när jag skulle börja jobba igen men nu ville han att jag skulle koncentrera mig på annat till att börja med. Jag hade ju trotts allt lämnat allt mitt, sagt upp mitt jobb osv så han ville inte att jag skulle känna någon press, han vill ha med mig i sin vardag. Idag förstår jag att jag var den som fick honom att klara av vissa av valen han ville göra men inte ville göra själv. Han behövde mig vid sin sida för att inte känna sig ensam och för att orka.

Som sagt i början var det som ett äventyr, vi var så kära och allt var som i en saga. Jag har till och med en vän här hemma i Sverige som alltid sa det till mig, -Det här är ju som i en saga, också log han. Jag körde cab och levde ett liv i lyx. Men en dag så märkte jag hur olika vi var. Hans liv var karriären och han älskade flärd och vackra människor, han älskade när jag klädde upp mig och vi var ute på middagar och han fick visa upp vad han hade i form av bil, jobb och mig. Då började jag fundera och jag tror att han också gjorde det då han mer och mer upptäckte att mina mål i livet inte var riktigt samma som hans längre. Jag började känna mig extremt ensam och längtat hem till det vardagliga livet där jag inte var en accessoar. För det var så jag kände mig. Inte alls det som är mitt mål i livet! Vi bröt upp som ni kanske förstår. Eller rättare sagt han bröt med mig efter drygt ett år. Antar att jag blev tråkig efter ett tag, efter diskussioner och tjafs om vardagen och hur det kändes.

Träffade honom för ett par år sedan. Jag var butikschef i en herrekipering. Då fick han se den kvinna som jag trivs bäst med att vara. Självständig, stark och egen! Detta fick honom nog att fundera lite. Vi åt middag och han berättade vad som hände i hans liv. Han har blivit pappa med en tjej som var allt för ung och inte riktigt klok tydligen. Hon var bortskämd och ohyfsad

Ja, vad säger man? Gapar man efter mycket så mister man ofta hela stycket!

Han bad om förlåtelse i alla fall och det känns bra. Han sa - här sitter jag idag och pratar med dig om mina problem som jag har med tjejen jag träffade efter dig och fått barn med, det känns konstigt. Ja, lite annorlunda kändes det men han kunde inte ge mig det livet som jag ville ha trotts hans framgångar, pengar och charm. Jag betalade middagen den gången, det var den bästa "pricken över i:et" =)!

Ha en fantastisk dag och glöm inte att göra det som hjärtat känner, magkänslan talar om och förnuftet borde veta ;)!!!

En låt med Uscher som jag hörde på Vakna med the voice, I Like..