Störst, Bäst & Vackrast!!!

När får man lov att säga att man är duktig?

Har diskuterat detta med olika personer för jag tycker att det är så konstigt att det är så tabu att få säga att man är bra på saker och ting. Vad är det som är så farligt med det? Vad skulle kunna hända om alla började känna mer för sig själv, uppskatta sig själv och berömma sig själv när vi gör bra saker?

Vi är så duktiga på att se till alla de saker som vi INTE har gjort och sedan gå omkring och gräma oss över det. Jag tycker att det är så fel. Inte för att jag är så mycket bättre själv. Men jag har jobbat och jobbar fortfarande på att tänka mer på de saker som jag gjort bra istället för att fokusera på det som jag inte lyckats med.

Vi tittar på kändisar med stora ögon och önskar att vi hade det som dem har. Vi blir imponerade av pengarna, bilarna, gala premiärerna, röda mattan, kläderna, skorna, accessoarerna och champagnen som flödar. Vi går ut och shoppar och gör kopior av dessa människor. Vi hade förmodligen inte sagt nej till att få leva deras liv. Eller???

Vi tittar på grannen som kommer i sin nya bil och tycker han har det så mycket bättre. Vi sneglar på kollegan som verkar ha det så perfekt i sitt liv. Expediten i butiken åker på en tanke också för åhhhh mockla henne som jobbar inne på NK och kan köpa en massa snygga kläder billigt varje månad och strosa omkring på jobbet och bara se bra ut typ.. Gräset är ju alltid grönare på andra sidan. Eller???


Kan man inte bara vara glad för det vi har och njuta av det vi har lyckats med hittills?

Jag ska börja från och med nu att tycka att jag är mycket bättre och har det jäkligt bra!

Jag är helt enkelt STÖRST, BÄST & VACKRAST =)!!!