onsdag 16 september 2009


Om jag dog idag

skulle du ändå älska mig i morgon?

För den jag var

eller för den jag aldrig blev?

Skulle du sen minnas mig

för det jag skapade
eller för det som ofärdigt blev?

Skulle ljuset du tände

få bli den enda värmen kvar
av det jag bar här inne?

Tog döden med sig allt?


Eller skulle du till slut se
i raderna bakom
vem kvinnan som du delade ditt liv med
egentligen i all enkelhet var..?


1 kommentar:

  1. Vore man inte förlorad om man tror att du en dag skulle försvinna den dagen lär ja aldrig skynda...
    Du blev vad du har alltid har varit den du blev den jag alltid bevarit...
    Man minns för det som känns ont man minns för det som gör gott man minns det lilla man har fått...
    Ljuset brinner för den låga du bildade av din värme den ljus man bara i himlen finner...
    Döden kommer o går men tar aldrig kål på glöden inuti mig som vid mitt minne består...
    Kvinnan du är slår på allt som skär den rad du står spelar ingen roll sålänge du är lycklig från alla håll...Enkelheten har sin tjusning men så du vet du är fortvarande med i leken...//--<-@

    SvaraRadera