ATT VARA ARBETSLÖS SUGER!!!

Idag går min hjärna på högvarv och mina tankar vill inte samarbeta. Sitter och funderar på vart jag ska börja. Vart jag ska starta. Just nu håller jag på med att lägga upp planer för hur den närmsta framtiden ska se ut. Försöker planera grunden som jag ska stå på för att sedan kunna ta mig vidare. Vill bara lägga mig ner och somna, vakna upp om si sådär 1 1/2 år, och vips så är allt i sin ordning och klart *skrattar*.

Att vara arbetslös tar på krafterna. Sjukt men sant. Det tar på psyket och hela ens kropp. För att inte tala om stressen man går och bär på. Har precis läst en artikel som Svenskt Näringsliv har skrivit om att arbetslösheten är mycket större än vad som sägs. Det får mig att fundera på mitt besök hos arbetsförmedlingen för ett par veckor sedan. Där lät allt så bra. tydligen finns det jätte mycket jobb här i Göteborg, ca 3000.

Jag har aktivt sökt jobb i ett halv år nu och börjar känna mig rätt så apatisk. När man sitter mellan 2-6 timmar om dagen och lus läser alla arbets annonser och rekryterings sidor som man känner till och skickar sin CV om och om igen och det inte ger resultat så är det svårt att inte deppa ihop och tappa glöden. Har visserligen haft extra jobb under tiden så jag har inte gått helt sysslolös. Men jag har inte gjort något som fått mig att växa och utvecklas, snarare tvärtom. Så får man höra att det finns så mycket lediga jobb här i Gbg. Ja, det finns en del men långt ifrån alla man kan söka. Inte direkt så att jag är sjuksköterska, programerare osv. Konkuransen är svår inom min branch så för min del verkar det mörkt. Det är nog dags att tänka om och byta riktning!

Om man haft möjligheten att jobba med sådant som man tycker om och dessutom haft möjligheten att stiga på karriärs stegen så är det svårt att bli motiverad av att jobba på krogen som jag gjort en tid. Det är ett jobb, men lyfte inte upp mig och fick mig inte att känna att jag gick framåt. Jag möttes allt för ofta av människor som inte verkade ha ambitionen att ta sig vidare. Dem va nöjda med att jobba på "inne" stället i stan, få sin lön och dricks för att sedan kunna gå ut och shoppa kläderna och accessoarerna för utgången på helgerna. Att man sedan bara har råd med nudlar eller liknande de sista 2 veckorna innan lön, är en annan femma. Det viktigaste är ju att vara en del av inne gänget, vara snygg och framför allt vippad!

För att sedan inte tala om allt skit snack man fått höra också. Alla pratar om alla och det finns inga gränser för hur lågt man får sjunka. Att det som sägs i sin tur kan förstöra för en annan spelar ingen roll. Tänk om dessa människor som så öppenhjärtat pratar om alla andra och deras "fel och brister" kunde ta och rannsaka sig själva istället..!? För enligt min bedömning så är det just dem som pratar som inte har rent mjöl i påsen och flest skelett i garderoben..

Hur som helst så är jag glad att jag dragit mig tillbaka och inte längre omger mig av dessa sorgsna människor utan substans i deras liv. För jag tänker klarare, mår bättre och har börjat komma in på rätt spår igen!!! Men gudarna ska veta att det tar tid att hitta tillbaka till det självförtroendet som man en gång hade.. När jag bar titeln butikschef så märkte jag med en gång hur mycket lättare det var att få människor att lyssna på mig och ta mig på allvar. Dem såg min potential och mina kunskaper. Nu när jag är en arbetslös fritidsforskare *ler* så tittar folk förbi mig ist och det är som om jag har gått och blivit osynlig.

Att vara arbetslös SUGER och det är det mest värdelösa jag vet! Hittar jag inte något som kan tillfredställa min hjärna snart så tror jag minst sagt att jag blir GALEN!!!