Jag har tänkt en hel del på kärleken den senaste tiden.. Kärleken och även besvikelser. Men kärleken är härligast så därför får den ta första platsen =).

Vi alla vill hitta den rätta i livet. Den som får oss att känna oss oövervinnerliga, älskade, vackra, underbara och finast i världen. Värmen & kärleken från sin älskade kan vara det underbaraste men också det mest skrämmande. När man blir förälskad så tillåter man sig själv att förlora sig i den andra, man ser inga problem, man ser bara allt det underbart härliga. Man svävar omkring på små rosa moln och inget kan komma åt dig. Man är helt enkelt oövervinnerlig.

Man offrar för varandra. Du säger ja fast du vill säga nej, du går på saker som du inte skulle gå på annars, du ser filmen som du valt att inte se då dina vänner frågat för att du tycker den verkar urdålig, du tar extra svängen förbi en mataffär fast du inte orkar för att din kärlek ringde och undrade om du kunde köpa med dig glass, man gör så otroligt mycket för att man är så härligt kär.

Jag funderar på alla separationer. Det känns inte som att det är så många som håller ihop längre. Inte heller jag har kunnat hålla ihop "för evigt". Vad är det som gör att kärleken är så vilsen? Varför glider vi isär och skiljs åt? Har vi förlorat över vårat ego-behov eller våra dumdristiga tankar om att det är grönare på andra sidan? Är vi rädda för att vara sårbara och visa våra känslor, rädda för att visa oss svaga?

Jag har älskat, hatat, älskat igen, gråtit, varit lycklig, grävt ner mig i tårar, älskat igen.. Åhhh gud vad jag har älskat gränslöst och vanvettigt, åhhh gud vad jag även har haft hjärtesorg så att det känns som att hela jag ska gå i tusen bitar!

Vem har sagt att man bara kan älska en gång i sitt liv?

Man kan älska många gånger i livet. Man möter någon, man blir kär och man älskar. Kärleken kanske inte håller och man skiljs åt. Man sörjer, man läker, man möter någon ny. Ge aldrig upp på kärleken, ta den heller aldrig för givet!

Nej, man älskar inte på samma sätt som innan när man möter någon ny. Man älskar med nya känslor. Det är så sanningen är. Vi ska aldrig jämföra en kärlek med en annan. Varje kärlek är unik och tar och ger på sitt egna vis.

Jag ska aldrig ta kärleken för givet! Världen vi lever i är hård och vi blir hårda med den för att överleva. Men vi får inte glömma bort värmen som lever i oss.

Låt inte dåliga erfarenheter i livet ta bort de möjligheter som finns framför dig i livet. Sluta aldrig tro på den "sanna kärleken". Om vi slutar tro och kapslar in oss, vad händer då? Är det rättvist att vända ryggen åt kärleken för att vi inte fann den i vår dåtid?

Det är otroligt svårt att bli sårad eller såra och gå vidare efter det. Men är vi inte alla värda att ta chansen för att kanske i slutändan få njuta av att det faktiskt fanns någon där ute trots allt? Någon som är beredd att älska varje del av Dig, både det som är bra & dåligt. Någon som får dig att känna dig som den vackraste, lyckligaste och finaste i världen.

Min mormor sa alltid till mig att det finns någon för oss alla och jag väljer att tro på hennes ord, för min mormor var en klok kvinna =)!!!